Människa och spannmål hör ihop, de har utvecklats tillsammans under årtusenden. Det är det kontinuerliga samspelet mellan odlingsmiljön, växtens gener och bondens medvetna urval som är grunden till det vi idag kallar kultursorter. Generationer av bönder i hela världen har på detta sätt bedrivit en långsam växtförädling i samklang med naturen.
Kultursorter är förädlade sorter till skillnad från vilda. Kultursorter har framkommit ur jordbrukskulturen, innan den blev helt genomsyrad av grobusiness. Sorterna utvecklades i odlingsförhållanden som vi idag beskriver som ekologiska.

Allkorns definition av kultursort omfattar dels ursprungliga primitiva arter från jordbrukarsamhällets början och dels alla lantsorter utvecklade av världens bönder. Exempel på primitiva arter är enkornsvete, emmervete och speltvete. Korn är lika gammalt som vete, medan vilda arter av råg och havre till en början dök upp som ”ogräs” i veteodlingar innan också de domesticerades och blev kultursorter.

En tredje kategori som Allkorn räknar in bland kultursorterna är de flesta namnsorter framtagna av svensk och nordisk växtförädling fram till ca 1970. Under 1900-talets första hälft var nämligen växtförädlingen inriktad på lokal förädling med växtförädlingsstationer i hela landet. Under den här tiden utnyttjade växtförädlarna också lantsorter i sina korsningar. Förädlingen av vete var särskilt intensiv. Några exempel på populära namnsorter som lanserades på 1940-talet är Hansa, Olympia, Eroica, Virtus och Aros. Exempel på tidiga namnsorter bland de andra sädesslagen är Segerhavre, Solhavre, Svanhalskorn, Ingridkorn, Eddakorn, Stålråg och Schmidtråg.